Vi har haft en svacka över sommaren i lydnadsträningen där vissa delar bara har gått sämre och sämre. Sookie har alltid haft jättefin fart i inkallningar, apporteringar och andra ”fartiga” moment men under våren och sommaren har det blivit sämre med det. Från en snabb galopp har det blivit en medioker trav vilket inte har känts så kul. Fartproblemet har både varit i moment men även i belöningar där Sookie har börjat trava tillbaka med bollen efter ett belöningskast vilket hon inte brukat göra tidigare. Det har även blivit riktigt uselt med uthålligheten och Sookie har varit mer eller mindre ointresserad när vi kört tävlingsmässiga kedjor.

Härliga flatcoated retreivern Onni i ett glädjefyllt rutskick på Göteborgslägret.

Vi hade den stora turen att komma med på SBK Göteborgs läger i slutet av augusti med Karin Fischer Kristiansson som instruktör. Karin var väldigt bra som instruktör, hon hade bra tips till alla deltagare trots att det var väldigt olika hundar (åtta deltagare – åtta raser!) som var med. Det är riktigt kul och mycket inspirerande att träna för instruktörer som har en sån känsla för hundträning! Efter att ha beskrivit och visat problemet med farten så var Karins teori att jag helt enkelt lyckats belöna långsamhet vilket smarta Sookie naturligtvis har lärt sig. Vi provade en enkel övning som egentligen bara gick ut på att få Sookie att ge järnet. Karin höll Sookie i halsbandet medan jag joggade iväg en bra bit, c:a 80-90 meter, samtidigt som jag ”retades” med en boll. När jag ställt upp kallade jag in så Sookie fick springa och hon sprang fort! Belöning blev i form av bollkast bakåt när hon kom nära mig. Efter några repetitioner av övningen började Sookie galoppera tillbaka till mig med bollen 🙂 Vi har kört vidare med lite spring-fort-övningar och så har jag tänkt till mer på belöningspunkter och hur jag laddar i fartmomenten. Idag på träningen fick jag Sookie att galoppera med träapporten i munnen för första gången på flera månader! (Inte i en momentlik apportering men det spelar ingen roll för det var en STOR seger!)

Storpudeln Casper verkar inte vara helt obekymrad över alla paparazzis på lägret.

Jag tog även upp problemet med uthålligheten och Sookie gjorde en utmärkt demonstration även av detta problem. Vi pratade bort nästan hela det träningspasset och slutsatsen är att vi måste utmana mer. Det är alldeles för lätt att fastna i ”duktig-tränare-syndromet”, det vill säga att inte våga prova utan bara göra korta övningar med många belöningar. Längre sträckor och tider med häftigare belöningar, köra mycket störningsträning och inte bara göra enklare om det misslyckas utan göra om tills det blir bra. Vi körde ett pass med ”mingelövning” med störande träningskamrater på planen och det klarar Sookie rätt bra. När störningarna flyttade längre bort blev det svårare så det är något vi måste ta med oss i träningen i fortsättningen. Det är ju trots allt folk långt borta som brukar vara svårast även i tävlingssituationen när hundarna faktiskt har koll på de få personer som är nära inpå.

Söta irish softcoated wheaten terriern Snö i en platsliggningsövning.

Vi har tränat på och det har gått riktigt bra sedan lägret. Vi har jobbat på uthålligheten och tränat mycket på engagemanget för att få upp följsamheten även i svårare situationer och det känns som att Sookie svarar väldigt bra på den nya träningen. Idag var det som vanligt träning på Linköpings brukshundklubb och Sookie var helt fantastisk! Pigg, jätteengagerad, bra stadga och fin fart! Vi inledde med blandade övningar för fritt följ, läggande under gång, skiften till zätat och stadga. Vi körde rutskick till target (Sookie galopperade!), apportövningar (Sookie galopperade!) och inkallning (Sookie galopperade!). Vi körde en kedja med tre moment med transporter mellan och efter där Sookie gick med väldigt fint engagemang. Hon har fått en väldig förväntan i hela situationen!

När några träningskompisar hade kommit körde vi en platsliggning där nio hundar deltog. Sookie låg ungefär i mitten och jag började med att gå ut på 30 meter och stanna där i c:a 1,5 minut innan jag gick tillbaka och belönade med en godis där Sookie låg kvar på platsen. Totalt blev det kanske fyra godisbelöningar under fem minuter. Sookie låg plats i fem minuter!!! Det har aldrig hänt förut så det var nästa stora seger!

Idag har det känts riktigt nära att våga sig ut på på tävlingsplanen igen 🙂