I helgen som gick var vi på lydnadslandslagets läger som ”delaktiga åskådare”. Förutom chansen att titta på när alla fantastiskt duktiga ekipage tränade så fick vi även hjälpa till med träningen i form av kommendering, störningar och annat som kunde tänkas. Roligaste störningen var när Susanne Ortmanns ville att jag skulle vara ”störande fotograf” i en vittringsapportering för hennes Edda. Det är inte varje dag man får ligga med kameran precis bredvid vittringspinnarna!

Instruktör på lägret var Maren Teien som bland annat vunnit lydnads-VM 2011. Maren är en kul och inspirerande instruktör med väldigt trevliga tankar om hundträning. På lördagen var fokuset störningsträning i tävlingssituationen där en tävlingsbana hade ställts upp och hälften av momenten kördes på förmiddagen och hälften på eftermiddagen. Nedan finns en bild på Maren som agerar störning i platsliggning och man kan lugnt säga att stadgan och störningståligheten är helt otrolig hos hundarna på den här nivån. Maren kastade prylar på golvet, sparkade iväg koner, släpade runt på hinder och massor med annat men det var nästan ingenting som kunde rubba hundarna. Under söndagen var temat de nya lydnadsmomenten som kommer i regelrevideringen inför 2017.

Ett av de intressanta och kluriga ”problemen” som ekipagen fick erfara var ett vitt lydnadshinder utan sidostolpar där många hundar hade svårt att söka hindret på väg tillbaka i en hopp-apport. Här nedan är en det Vivi-anne Petterssons Chess som klarar hindret galant.

Glada hundar fanns det på lägret! Bilden i inläggets topp visar Madelaine Erikssons Seven som leker sin boll. Bilden nedan visar Helena Lindholms superhärliga Picknick som får lite tokfnatt och rullar sig på sin pipleksak – man får leta efter lyckligare hund 🙂

Förutom landslagsgruppens träning så fanns det även en hel del tid för oss åskådare att träna med våra hundar. Vi var det ekipage bland åskådarna med minst meriter i lydnaden, flertalet av åskådarna var SM-ekipage och övriga hade hållit på betydligt längre än oss. Jag fick med mig många tips från de andra men kunde även komma med bra tankar och idéer om deras träning vilket kändes riktigt bra. Jag kan konstatera att jag faktiskt har lärt mig något om lydnad och lydnadsträning under de två-tre år som vi hållit på! Sookie höll ihop otroligt bra i den mycket störiga miljö som var i hallen. Många som tränade, mycket ljud och hundar som sprang till rutor, i apporteringar, i inkallningar eller i belöningar. Hon kändes verkligen stabil så efter ett tags träning så märkte jag knappt själv störningarna. Troligtvis var Maria och Polka den svåraste störningen i hallen 🙂

Vi körde gruppmoment där jag hoppade över sitt i grupp med tanke på att vi snart ska debutera i tvåan så jag vill undvika att förvirra Sookie om vad gruppmomenten går ut på. Däremot blev det platsliggning några gånger under helgen med elitupplägg (4 min, TL-störning, uppställning bakom), dock utan att jag gömde mig. Sookie hade inga problem alls med detta och det känns riktigt bra inför tävlingen på lördag. Hon såg lite förvånad ut när ”tävlingsledaren” gick runt henne men låg kvar fint.

Första passet körde vi en kort kedja bara för att kolla av hur Sookie reagerade i miljön och det gick alldeles ypperligt. Senare pass var det fokus på störning i fritt följ samt stadga vid lämnande till inkallning där vi haft en del problem. Sookie tyckte att det var hur lätt som helst så senare pass blev mer fokus på detaljer, t.ex. att inte släppa kontakten vid starter och svängar samt hur jag själv går i ff. Nu efter att ha kört ett träningspass på hemmaplan så känns vändningarna och därmed följsamheten i det fria följet mycket bättre så det var helt klart kanontips som jag fick! Vi fick många positiva kommentarer på våra moment och det värmer ordentligt när det kommer från duktiga, erfarna förare.

Ikväll var vi tillbaka i den grå vardagen med ett träningspass på Linköpings BK. Sookie var toköverladdad när vi började så det gav inte alls någon bra känsla i starten. Inledningsvis fokuserade vi på det fria följet och att hålla kontakten. Efterhand så taggade hon ner lite och blev betydligt mer lättarbetad. Vi körde rutskick där först gick sisådär men där jag kunde dirigera in henne i rutan utan större problem. Efter att ha placerat en target i rutan på ett skick så blev nästa skick i stort sett perfekt med bra fart, bra position och fin stadga!

Vi körde lite apportering och det är ett svårt moment för oss just nu. Hon gör det som hon ska men det är lååångsamt… Nåväl, det lär ju ge stabila poäng på tävlingen även om det inte blir någon 10:a. Efter det jobbade vi på stadgan i inkallningen och där gör en bollkastare skillnad! Att kunna dra iväg en tennisboll 40-50 meter med god precision gör helt klart den träningen lättare 🙂 Mot slutet satt Sookie stabilt även när jag gick runt 40 meter så det känns trots allt ganska lovande inför helgen.

Vi avslutade passet med en tävlingsmässig kedja. Ett fritt följ av hyfsad normal tävlingslängd, transport, läggande under gång, transport, inkallning (c:a 15 m), transport, tvåans fjärr och en transport. Det gick nästan galet bra! Sookie hade kanonposition i följet, visserligen inte alltid den bästa kontakten men det var fint ändå. Läggandet var klockrent, snabbt och stabilt med ett bra uppsitt. Inkallningen var klockren och fjärren fin men lite långsam (som den oftast är för oss). Det gav ett belöningskalas med bollar, godis och glädjeskutt från en glad husse!

Nu laddar vi för tävlingspremiär i lydnadsklass två i helgen – det återstår att se resultatet men vi ska i alla fall ha kul 🙂